I april och maj 1931 skrev Laxness från Leipzig i Tyskland ett brev till sin dåvarande hustru Ingibjörg Einarsdóttir där han beskriver hur han brottas med sin nya bok, som är andra delen av ett större verk: "Arbetet med den nya boken går bra. Jag har gott hopp om den – ibland. – Som du vet – förtvivlar jag emellanåt… Ämnet är alldeles förskräckligt svårt och invecklat och jag lever i ständig ovisshet om hur det hela ska sluta, romanfigurerna antar för var dag som går allt mer storslagna dimensioner… Och om jag lyckas med andra bandet, då är jag made, då har jag skrivit en roman i världsformat… Jag har ett skräckinjagande arbete framför mig. Och jag ska bli en stor författare av internationella mått eller dö! Här finns ingen pardon och inget som heter att ge efter en enda hårsmån. Jag ska – eller dö!"
Romanen som det här handlar om är Salka Valka, som utspelar sig bland allmogen i ett litet fiskeläge. Första delen kom ut 1931 och nu arbetade han med verkets andra del. Det framgår tydligt av dessa brottstycken att författaren är nedslagen. Men han är full av kamplust och har ju också börjat ta itu med nästa storverk. Halldór vet vad han är mäktig, men än har han inte lyckats slå igenom med någon bok utomlands. Han blev emellertid sannspådd. Salka Valka röjde väg för honom på den utländska bokmarknaden och har nu getts ut på 26 språk.
I Salka Valka skildras den isländska allmogens kamp för livet, både när det gäller deras knappa livsvillkor och kontroverser i privatlivet. I denna berättelse är alla människor svaga och alla förtjänar medlidande. Rätt och fel är inga motsatser, vilket ju var vanligt i realistiska samhällsskildringar från 30-talet, den hårda klasskampens tid. Författare och läsare känner innerlig och helhjärtad sympati för alla personerna i boken – hur lågt de än sjunker. Till och med det fula är vackert.Därmed undviker Halldór Laxness att falla i den grop som innebär att skriva i den enahanda socialrealismens anda, där de goda är genomgoda och de onda genomonda. I denna roman testar Laxness de läror som han förkunnade i sina artiklar om samhällsfrågor och kommer fram till, att de inte håller i verkliga livet – vare sig han nu varit medveten om detta eller ej.
Efter Salka Valka skrev Laxness Fria män (1934-35) om en bonde i en avlägset belägen dalgång, Bjartur í Sumarhúsum, mannen som sådde i sin oväns åker hela sitt liv, dag och natt, som det står i romanen. Fria män är den roman av alla hans verk, som gjort honom mest berömd ute i stora världen.Halldór har själv sagt att han delvis skrev Fria män som ett svar på Hamsuns Markens gröda. Båda romanerna skildrar en ensam bonde, men på olika sätt. Det första ord Isak yttrar i Markens gröda är "ja", medan Bjarturs första ord är "nej". Bjartur kämpar hela livet för sin självständighet. Han är fattig som en kyrkråtta, men vill inte vara beroende av någon. Samtidigt motarbetar han sina egna intressen och till slut har han förlorat allt och måste ge sig av in i en ännu avlägsnare dalgång med det som finns kvar av familjen. Men han är ändå en segrare eftersom han faktiskt har erkänt att han haft fel. Isak i Markens gröda har däremot blivit en välbärgad man när romanen slutar.