Halldór Laxness

Laxness situr í stólnum Eggið eftir Arne Jacobsen í stofu sinni að Fálkagötu 17.

Halldór Laxness' (1902-1998) gestalt reser sig högt över alla andra isländska författare på nittonhundratalet. Han var mycket produktiv under en lång tid, skrev tretton stora romaner, fem dramatiska verk och en dramatisering av en av romanerna, förutom novellsamlingar, memoarer och otaliga artiklar. Hans böcker har översatts till 43 språk och getts ut i mer än 500 utgåvor. Nästan alla har kommit ut på svenska. De har sålts i stora upplagor över hela världen, till exempel i hundra tusen exemplar i USA. Hans bana är unik, få kan tävla med variationen i hans författarskap och man kan säga att med varje ny bok har han överraskat sina läsare ur nya synvinklar.

Halldor Laxness skrev på 20-talet en modernistisk roman med surrealistiskt inslag och avantgardedikter, han skrev romaner i socialrealismens anda på 30-talet och på 40-talet började Laxness skriva historiska romaner. På 50-talet kunde man i hans skrifter urskilja ett stort tvivel på det han tidigare trott på – han vände sig bort från alla läror. På 60-talet skrev han flera dramatiska verk i absurd stil och fyrtio år sedan han skrev Den store vävaren från Kashmir (1927), nästan sjuttio år gammal, började han på nytt flörta med modernismen i sitt romanskrivande, i stil med unga isländska författare. Hans mest berömda böcker är Salka Valka (1931-32), Fria män (1934-35), Världens ljus (1937-40), Islands klocka (1943-46), Gerpla – en kämpasaga, Tidens gång i Backstugan (1957) och Själavård vid Jökeln (1968)

Halldór Laxness hade inte någon allenarådande livsåskådning genom livet och i vissa avseenden märks detta i hans verk. Han började sin bana som katolik, övergick till socialismen men avsvor sig senare alla läror – utom kanske taoismen. Men man kan också se gemensamma drag i alla hans verk, från det första till det sista. Han såg på saker och ting med andra ögon än de flesta människor, han hade ofta en skarp penna, men lyckades alltid se komiska sidor hos sina romanfigurer och deras beteenden. Och han har ständigt sympati för dem som inte har det så lätt.